Charlton
igår kl. 11:46
Säsongsbetygsättning av spelartruppen 24/25 - Målvakter och Försvarare
Betygsättning av spelartruppen som utgjort Charlton Athletic säsongen 24/25 - denna artikel innehåller målvakter och försvarare
I sedvanlig ordning ska den nyss genomförda säsongen avslutas med en betygsättning av spelare och managers här på sidan. Likt tidigare år kommer det här att fördelas i två olika inlägg, varav målvakter och försvarare är först ut. Spelarbetygen är givetvis personliga och baseras utifrån mina nyktra åsikter gällande spelarens eller managerns förväntningar och prestationer.
Efter att förra säsongen ha behövt genomlida klubbens sämsta säsong på 98 år - vilket var en 16:e plats i tredjedivisionen - så slutade den här i ordentlig dur för alla som berörs av Charlton Athletic. Vi har fått uppleva en säsong som slutade med uppflyttning till andradivisionen och The Championship, detta efter 1-0 i playoff-finalen på Wembley mot Leyton Orient. I League One slutade det med en 4:e plats och 85 inspelade poäng. Målskillnaden landade på plus 24, genom 67 gjorda mål framåt och 43 insläppta bakåt.
Statistiken som presenteras utgår från League One och de tre playoff-matcherna, men prestationer i cuperna vägs naturligtvis in i betygsättningen. Här medföljer även den totala summan av de poäng som tilldelats i min personliga poängliga under säsongen. De aktuella betygsnivåerna och vad de står för ses här nedan - och nytt för den här säsongen är att det inkluderas betyg som kan placera en mellan 3+ och 4+ som exempel.
(5+) – Enastående, överlägsen m.m.
(4,5)
(4+) – Mycket väl godkänd
(3,5)
(3+) – Väl godkänd
(2,5)
(2+) – Godkänd
(1,5)
(1+) – Icke godkänd
(-) – För svagt underlag för betyg
Målvakter
#21 Ashley Maynard-Brewer (3+)
19 matcher, 8 hållna nollor, 7 poäng
Vår egna produkt, som nu har tillhört klubben sedan 2015, var en av dem som verkligen fick lida under den föregående säsongen. Då bedömdes Ashley som icke godkänd, efter att endast ha hållit två hållna nollor på 25 ligamatcher - vilket ett uruselt försvar också hade sin beskärda del i. Han blev dessutom bänkad från Nathan Jones inträde i klubben, som istället spelade - en för honom bekant spelare i - Harry Isted.
Men nu är det ju fokus på den här säsongen och då ville Jones ha in en eller två nya målvakter. En kom (Mannion), en försvann (Isted till Burton) och AMB blev kvar. Säsongen inleddes bakom Mannion, men krigade sig in i startelvan i november efter ett par starka cupmatcher och lite lämpliga skavanker på Mannion. Han behöll sedan förstaplatsen tills han själv skadade sig i februari, borta mot Birmingham, och kom sedan inte tillbaka förrän i slutskedet av säsongen - där han fick den avslutande matchen mot Burton. Den här redogörelsen har redan blivit för lång; men AMB står noterad för med åtta hållna nollor på 19 ligamatcher, starka cupinsatser som sagt - och ja, en väl godkänd säsong.
#25 Will Mannion (3+)
30 (29+1) matcher, 15 hållna nollor, 11 poäng
Säsongens målvaktsförstärkning (det brukar bli en om året) och - sett till helheten - säsongens förstemålvakt. Ja, det blev Will Mannion lite oväntat, som värvades från Cambridge Utd och faktiskt inte ens där innehaft rollen som förstemålvakt. Men Nathan Jones ville förstärka med en utvecklingsbar skottstoppare - och valet föll på Mannion. Nu var nog tanken att Mannion skulle kompletterats av ett mer rutinerat målvaktsnamn, men när så inte blev fallet fick Mannion och Maynard-Brewer i viss mån dela på ansvaret under säsongen.
Mannion har visat sig utvecklingsbar, tagit stora kliv under säsongen och framför allt löpande utvecklat sitt spel i luften. Att han är en erkänd skottstoppare levde han också upp till och fick fira sammanlagt 15 hållna nollor under säsongen - en mycket bra siffra i statistiken som Mannion får dela med sina excellenta försvarskollegor. Nu är det nästan de excellenta försvarskollegorna som får betyget att stanna vid “Väl Godkänd”, för även om säsongen blev bättre än vad Mannion hade vågat hoppats på så var det sällan han som behövde kliva fram med de matchavgörande räddningarna som var skillnaden mellan poäng eller inte.
#23 Dean Bouzanis & #37 Tommy Reid (-)
De båda temporära andremålvakterna under stunder av säsongen ska bara kort nämnas. Den förstnämnda, australiensaren Dean Bouzanis, kom in sent under säsongen för att täcka upp bakom Mannion, och akademispelaren Tommy Reid fanns med på bänken under de stunder när antingen AMB eller Mannion var skadade. Ingen av dem stod dock för några matcher i något sammanhang.
Försvarare
#2 Kayne Ramsay (4,5+)
34 (32+2) matcher, 1 mål, 1 assist, 28 poäng
Såg ut som ett framtidsnamn som skulle kunna passa perfekt in som höger winback i ett Nathan Jones-lag när han köptes loss från Harrogate Town (League Two) i januari 2024. Och som den spaningen skulle slå in! Kayne Ramsay passade inte bara perfekt in i Nathan Jones Charlton utan han har varit helt ultimat i dess utformning - och inte främst då som höger wingback, utan faktiskt som höger mittback i trebackslinjen.
Ja, Ramsay har varit vital i sitt försvarsspel där han har kompletterat Lloyd Jones och Macaulay Gillesphey med sin snabbhet och envishet. Det totala antalet glidtacklingar och blockeringar som har stoppat motståndarnas anfall har inte räknats, inte heller de otaliga avanceringar och löpmeter som tagits framåt i planen för att bryta motståndarens mönster från sin position. Ramsay visade direkt under hösten att han utvecklats till mer än en League One-spelare och är helt klart redo för nästa nivåhöjning kommande säsong. Glömmer vi bort skadeperioden under senhösten så är Ramsay absolut en av lagets främsta spelare sett över hela säsongen.
#3 Macaulay Gillesphey (4+)
46 (45+1) matcher, 6 mål, 3 assist, 24 poäng
Nej, att Gillespheys säsong skulle sluta som den gjorde - det var det nog inte många som trodde under hösten. Faktum är att den vänsterfotade mittbacken var en av de spelare som hamnade i skottgluggen för mest kritik när laget gick som tyngst resultatmässigt. Det finns absolut argument för att kritiken ibland var missriktad och obefogad - om inget så skulle Gillesphey få tyst på den själv. För Nathan Jones förtroende för mittbacken minskade aldrig och det skulle betala av sig.
Gillesphey var till stora delar stabil under hösten - men växte ut till en definitiv nyckelspelare under vintern och framåt. Han fungerade som ett utmärkt komplement till Ramsay, Jones och snett bakom Edwards i försvarslinjen. Hans vänsterfot har legat bakom så många crossbollar och anfall, och inte minst så klev han fram som en avgörande målskytt i flera matcher genom sin position på fasta situationer. Ja, om han inte nickade in bollen vid bortre stolpen på hörnor, så klev han fram och curlade in frisparkar som i playoff-finalen. Det är fint att säsongen slutade som den gjorde och att Macca fick bidra som han gjorde. Sammanfattningsvis står han för en mycket, mycket bra säsong.
#4 Alex Mitchell (2,5+)
30 (25+5) matcher, 2 mål, 1 assist, 14 poäng
Alex Mitchell hade mest synts till som en lånespelare i League One tidigare, men hämtades faktiskt in från rivalen Millwall inför säsongen - för att bli en av de nya pusselbitarna i det centrala tremannaförsvaret. Till en början, eller under i stort sett den första halvan av säsongen, var han också det. Han användes som höger mittback i trebackslinjen, agerade kompromisslöst i duellspelet och var stabil i det kollektiva försvarsspelet. Mitchell var även en av dem som brann som mest när laget gick som tyngst, vilket visade på en god och uppskattad karaktär.
Men han är likväl kanske den som är mest svårbedömd i den här upplagan. För efter ett par individuella misstag samtidigt som laget började få upp farten under säsongens andra halva, så ställdes Mitchell totalt åt sidan och spelade väldigt få minuter från februari och framåt. Således är höstsäsongen närmare 3+, medan vårsäsongen knappt ger något underlag för bedömning - och det säger väl en del det med. Så ja, han är ju mer än Godkänd men inte riktigt uppe på samma nivå som övriga Väl Godkända.
#5 Lloyd Jones (5+)
38 (37+1) matcher, 3 mål, 3 assist, 38 poäng
Det ska inte vara helt lätt att bedömas som 5+, det ska krävas något alldeles extra. Hur säsongen slutade rent kollektivt ska inte vara avgörande, men det spelar såklart in. Kollar man på Lloyd Jones säsong 2024/25 så tickar han i alla boxar för att vara en MVP - vilket han prisades som av klubben - och han tickar i alla kriterier för ett 5+ betyg.
Den ganska korta och enkla motiveringen är att är det någon spelare som Charlton har stått och fallit med så är det Lloyd Jones. Försvarsspelet var det som satte grunden för säsongen och har genomgående varit bra - bortsett från den period då Jones faktiskt var skadad. När Jones inte fanns där uppträdde man mer darrigt, man släppte in fler mål, fler enkla mål och man spelade sämre. Men med Jones tillbaka var grunden där igen. försvarsspelet började fungera och tonen sattes för den framgångsrika andra halvan av säsongen. Ja, Jones har uppträtt ståtligt som central pjäs i mittförsvaret och hanterat alla typer av forwards och alla typer av matchbilder genom sin spänst, sin duellstyrka och sin tillräckliga snabbhet för djupledshot. Jones är säsongens MVP - vilket han också prisades som av klubben - och han är mer än redo för nästa nivå.
#15 Dan Potts (-)
1 (1+0) match, 0 mål, 0 assist, 0 poäng
Mittbacken Daniel Potts var en av fyra före detta Luton-spelare som Nathan Jones kom att locka till sig under säsongen. Potts provspelade med laget under sommaren men anslöt efter övergångsfönstrets stängning, i början av september, som ett nyförvärv som skulle påverka miljön och kulturen i spelartruppen åt rätt riktning. Han blev således mer av en influerare än en spelare som kom in för att konkurrera. Bortsett från ett par cupmatcher i EFL Trophy, så stannade därför Potts bara vid en ligamatch i Charlton-tröjan. Hans korttidskontrakt gick ut i januari och förlängdes inte, vilket det kanske hade gjort om Potts hade haft mer att ge laget ute på planen. Nu blev det inte så och han är därför svår att bedöma. Är fortsatt klubblös.
#15 Tom McIntyre (1,5+)
10 (4+6) matcher, 0 mål, 0 assist, 3 poäng
I sista stund efterfrågades det förstärkning av mittförsvaret i januarifönstret, och kriterierna som eftersöktes var gärna en vänsterfotad sådan. På deadline day-marknaden hittade man Tom McIntyre, som lånades in säsongen ut från Portsmouth och The Championship. Med anledning av sina attribut och egenskaper blev han en naturlig konkurrent till Macaulay Gillesphey som vänster mittback. McIntyre kom också att matchas en hel del inledningsvis - men blandade verkligen förtroendeingivande och stabila insatser med tveksamma ageranden och kostsamma misstag. Ja, i efterhand är det faktiskt märkligt att McIntyre kom att gå före Alex Mitchell som förstereserv under en tid. Nja, han var ingen att bli imponerad av och McIntyre återvänder nu till huvudklubb för en oviss framtid. Icke Godkänd, faktiskt.
#16 Josh Edwards (3,5+)
40 (40+0) matcher, 1 mål, 5 assist, 15 poäng
Nyförvärv från Dunfermline Athletic - i den skotska andradivisionen - inför säsongen. Och ett mycket bra sådant, som direkt gjorde vänsterbacken till sin. Ja, det är väl den bästa och mest givna vänsterbacken sedan lånet av Jay Dasilva och hans dagar 2017/18. Edwards växte omedelbart in i EFL-kostymen, gjorde positionen till sin och flyttade sedan aldrig på sig - om det inte vore för något enstaka skadebekymmer. Väldigt följsam defensivt och alltid tillräckligt med energi för att ånga på offensivt, samtidigt som den finaste spetsegenskapen av dem alla - långa inkast - gett Charlton ytterligare ett alternativ i sina fasta situationer-repertoar. Det syns inga hinder för Edwards när det gäller att kunna anpassa sig till nästa nivå. Mer än Väl Godkänd egentligen, men inte riktigt ett MVG.
#17 Tayo Edun (1+)
0 matcher, 0 mål, 0 assist, 0 poäng
Hur kan Tayo Edun betygsättas som “Icke Godkänd” efter noll spelade ligamatcher, när Potts med flera kom undan detta trots aningen mer speltid. Jo, för att deras roller såg aningen annorlunda ut och för att Edun inte lyckades konkurrera sig till en enda sekunds speltid i ligan som en seriös konkurrent på vänsterbacken. Betyget kan på så vis nästan ses som ett helhetsbetyg av Eduns ett och ett halvt år i klubben, som han sedan fick lämna i januari när Peterborough köpte loss honom. De gånger han syntes till var i EFL Trophy och då användes han som central mittfältare dessutom. Nej, det var inte mer än rätt att gå skilda vägar med Edun - som har bevisat sig på den här nivån tidigare men som helt enkelt inte fick till det i Charlton.
#19 Nathan Asiimwe (-)
0 matcher, 0 mål, 0 assist, 0 poäng
De unge, kraftfulle högerspringaren Asiimwe var en av de egna produkter som fick chansen under föregående säsong - men också den som föll ifrån när Nathan Jones tog klivet in i klubben under vintern/våren. Den här säsongen blev det inte mer än ett par framträdanden i EFL Trophy, innan han först lånades ut för fem höst-matcher i Hartlepool (i National League) och sedan slussades vidare till Walsall (i League Two) från januari och framåt. Tiden på lån har i alla fall varit bra för Asiimwe, som erhållit värdefulla seniormatcher och verkligen testats på allvar när säsongen vände och det började gå sportsligt tungt för Walsall. Han stannade vid 13 matcher i klubben, varav tre av dessa kom i playoff-spelet som man gick förlorande ur i finalen på Wembley mot AFC Wimbledon (1-0). Lärorikt för Asiimwe, som förhoppningsvis nu återvänder till Charlton som en bättre spelare.
#20 Zach Mitchell (-)
1 (1+0) match, 0 mål, 0 assist, 0 poäng
Unge Zach Mitchell hålls fortsatt högt i Charlton och fick denna säsong inleda med att befinna sig på plats och konkurrera som ett mittbacksalternativ. Men på grund av få roteringar och hård konkurrens så blev det inte mer än en ligastart och spel i cuperna under hösten - där han visserligen gjorde det väldigt bra och fortsatte att visa prov på sin talang. För att inte stanna av i sin utveckling så togs beslutet att låna ut Mitchell i januarifönstret och då bar det av till St.Johnstone i skotska högstaligan. I Skottland blev det sammanlagt åtta matcher, och Mitchell återvänder nu till klubben för att på nytt ta upp konkurrensen och slå igenom på allvar.
#23 Rarmani Edmonds-Green (2+)
11 (5+6) matcher, 1 mål, 0 assist, 5 poäng
REG var en av många förstärkningar som hämtades in i januari under föregående säsong, som genomgående tog en plats i startelvan och som var med och rädda upp den kritiska situationen där och då. Försvararens roll skulle dock förändras under sommaren och han gick in i höstsäsongen som bänkspelare och reserv bakom Lloyd Jones, Alex Mitchell och Macaulay Gillesphey. Det blev några starter, några inhopp och kanske borde det blivit mer än så när REG faktiskt presterade bra framåt senhösten. Men det har krävts en del att spela sig in i Nathan Jones startelva, så när REG:s personliga önskemål inte kunde uppfyllas och han dessutom fick intresse kring så togs beslutet att tillmötesgå en försäljning och släppa honom till Leyton Orient i januarifönstret. Där blev han en given startspelare, en toppkonkurrent och sedermera motståndare i playoff-finalen. Absolut “Godkänd” för den tid han deltog den här säsongen.
#26 Thierry Small (3+)
41 (33+8) matcher, 2 mål, 2 assist, 15 poäng
Vänsterbacken Thierry Small kom in sent under föregående säsong, gjorde vänsterbacken till sin och satte avtryck med sin finess och frenesi. Det belönades med ett förlängt avtal genom en aktiverad option och en full säsong med Charlton på SE7. Nu tillkom dock ett systemskifte och en ny värdig konkurrent i Josh Edwards, vilket inledningsvis placerade Small på bänken men som sedan fick honom att testas på en ny position - som höger wingback.
Här slog sig Small in i startelvan och blev en lurig virvelvind att hantera för motståndarnas ytterbackar i många matcher. Ibland blev han kanske lite väl isolerad, men ibland var det också bara att skicka ut bollen till höger och se vad Small kunde göra med den för att skapa något. Lite så var det faktiskt han som låg bakom mycket i den tajta playoff-matcherna mot Wycombe. Samtidigt syntes det att Small inte vanligtvis hamnat så högt upp i planen tidigare eftersom hans poängproduktion blev ganska begränsad, trots att en hel del chanser ofta uppstod i och runt hans närvaro. Han har nu valt att ta tillfället i akt och lämna klubben genom ett utgående avtal, och har istället skrivit på för Preston North End till nästa säsong.
#27 Tennai Watson (2+)
18 (7+11) matcher, 0 mål, 2 assist, 2 poäng
Med en svag första säsong i ryggen på SE7 så gick inte Tennai Watson in med särskilt starka aktier eller högt förtroende i säsong två. Det blev inte heller bättre för honom när Nathan Jones fortsatte implementera sitt tre-fem-två system, där Kayne Ramsay och Thierry Small sågs som främsta konkurrenter på högerkanten. Nu tog aldrig riktigt Watson chansen när den gavs som högermittback eller högerwingback när chansen gavs, men det är heller inte hans naturliga positioner. Istället blev han en backupspelare som roterades in när det krävdes och byttes in vid lämpliga tillfällen - och var sedan anständig och lojal i den rollen som tillgavs. Godkänd för hur han accepterade sin roll och tog sig an den.
#38 Josh Laqeretabua (-)
2 (0+2) matcher, 0 mål, 0 assist, 0 poäng
Fiji-bördige Josh Laqeretabua var den första nya akademispelaren att komma till användning under säsongen, när han slutet av november och början av december presenterade sig i ligasammanhang genom två korta inhopp mot Burton respektive Crawley. Det blev sedan inte mer än så, mycket beroende av att Josh är mittback och hade en svårforcerad konkurrens framför sig. Men det kommer nya möjligheter att visa upp sig under kommande försäsong och han är fortsatt en försvarsspelare som hålls högt från de nedre leden. En utlåning att vänta, kanske?
Fortsättning följer!
